Jag reser ganska mycket, regelbundet så finner jag mig själv på en åttatimmars tågresa från en del av landet till en annan.
Alltid så hamnar jag vid en bordsplats mitt emot någon med långa ben, bredvid en illaluktande tjockis vars flabb flyter in på min privata sfär både över och under armstödet – Detta i en vagn med en kostant gråtande ungjävel och en övernitisk konduktör som tror att jag är en ny person som försöker fejka och lura till mig en gratisresa varje gång jag somnar.
Ok, jag vet att vissa skulle kunna tolka det som överdrivet av mig att sparka personen mitt emot över smalbenet när jag känner benkrampen sätta in av att behöva sitta ihoptryckt. En del skulle kanske kalla det för lite för mycket att ha en bit pizza eller choklad med mig på resan bara för att plågsamt långsamt äta den inför fettot bredvid och se det sitta och skruva på sig, men det känns helt enkelt så jäkla mycket skönare att veta att någon som ger mig lidande själv mår dåligt helt enkelt.
Det kanske därefter går för långt och blir milt sinnesrubbat om jag sedan håller det skrikande barnet utanför tågets fönster tills den tystnat, eller om jag skulle råka dräpa personen som för tredje gången vill se min biljett bara för att jag blundat i hopp om att slippa se den eländiga travesti som utspelar sig:
Men kom ihåg att ha ett öppet sinne om dessa åtgärder, man blir lätt lite galen av att sitta stilla med ihopträngda ben på en allmänt trång och illaluktande plats i väldigt bullrig miljö åtta timmar i sträck.
Alltid så hamnar jag vid en bordsplats mitt emot någon med långa ben, bredvid en illaluktande tjockis vars flabb flyter in på min privata sfär både över och under armstödet – Detta i en vagn med en kostant gråtande ungjävel och en övernitisk konduktör som tror att jag är en ny person som försöker fejka och lura till mig en gratisresa varje gång jag somnar.
Ok, jag vet att vissa skulle kunna tolka det som överdrivet av mig att sparka personen mitt emot över smalbenet när jag känner benkrampen sätta in av att behöva sitta ihoptryckt. En del skulle kanske kalla det för lite för mycket att ha en bit pizza eller choklad med mig på resan bara för att plågsamt långsamt äta den inför fettot bredvid och se det sitta och skruva på sig, men det känns helt enkelt så jäkla mycket skönare att veta att någon som ger mig lidande själv mår dåligt helt enkelt.
Det kanske därefter går för långt och blir milt sinnesrubbat om jag sedan håller det skrikande barnet utanför tågets fönster tills den tystnat, eller om jag skulle råka dräpa personen som för tredje gången vill se min biljett bara för att jag blundat i hopp om att slippa se den eländiga travesti som utspelar sig:
Men kom ihåg att ha ett öppet sinne om dessa åtgärder, man blir lätt lite galen av att sitta stilla med ihopträngda ben på en allmänt trång och illaluktande plats i väldigt bullrig miljö åtta timmar i sträck.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar