4. Censuren.

Vem i helvete är du att bestämma vad jag får se eller läsa?!
Fan ta dig du förtryckare av det fria ordet!

I ett verkligen fritt land så ska alla innevånare vara fria att uttrycka sig utan att någon trycker ned dem eller försöker tvinga dem till tystnad, det är en grundläggande mänsklig rättighet som måste tillhöra sann och fri demokrati.
Du ska ha rätten att bära vilka åsikter du än vill, och det ska vara en självklarhet att du får uttrycka dem oavsett om de är bekväma åsikter eller extrem dårskap. Du ska givetvis även ha rätten till att genom din egen konst visa vad du än önskar för den som observerar dina kreationer, ingen ska i en fri värld kunna ta den rätten ifrån dig och därigenom förtrycka eller omformulera din fria tanke.
Kroppen är en vacker sak som aldrig borde döljas, ord som berör är de som bär mest betydelse.

Jag såg en dokumentär om krig som berörde mig, vad den handlade om är i sig just nu oviktig men plötsligt så kom det utan förvarning upp en scen där de, på riktigt, avrättade en man ute på gatan någonstans i Vietnam.
Han gick där, framknuffad, när en man plötsligt satte en pistol mot tinningen på honom och tryckte av. Han föll omkull, en nästan orealistisk fontän av blod pulserade en meter upp i luften från hans liggande huvud och dog sedan av i takt med att pulsen sjönk.
Det såg fult ut, orealistiskt mot den vackra suggestiva så kallade verklighet som Hollywood gett oss.

För ett ögonblick satt jag bara där, paff över vad jag tvingats se utan förvarning, illa berörd, besudlad och illamående. För ett ögonblick uppenbarade sig tanken att jag borde ringa någon, klaga, svära över att jag inte hade behövt se det där.
Sedan så insåg jag att jag behövde se det, det var en verklighet som jag aldrig sett innan jag för ett ögonblick ställdes som observatör till den. Äkta kännande personer precis som du och jag; går hemska och äckliga öden till mötes.

Alla människor förtjänar att få sina ögon våldtagna ibland.